God morgon.
Vaknade tjugo över 4 idag, kunde inte somna om så gick upp en timme senare och satte mig och kolla på id (investigation discovery), drack en proteinshake eftersom jag har lite svårt att äta för tillfället och nu dricker jag kaffe.
 
Väntar på att klockan ska slå 7 så jag kan ringa chefen. Har funderat på vad jag ska säga och hur jag ska lägga fram det, men kom fram till att jag ska säga som det är helt enkelt. Att det inte fungerar och att jag inte mår bra.
 
Har även funderat på vad jag känner för ifall hon skulle fråga om jag vill gå tillbaka till 2 skift. Jag tänkte att det kanske skulle fungera, men så kommer jag också ihåg hur tuffa eftermiddagsveckorna va, så jag har beslutat mig för att ge upp bara. Det är bara att inse att jag inte får ihop vardagen med just det här jobbet. Jobbet i sig va väl inget för mig egentligen, men jag tänkte att jag kan stå ut i 3 månader. Men jag orkar inte kämpa med ett jobb som gör att jag mår dåligt och som inte ger mig någon slags tillfredställelse mer än pengar. 
 
När jag väl nådde den tanken så kände jag mig lite deppig över att jag antagligen blir arbetslös igen. Jag kommer inte dra in några pengar, jag kommer inte ha någonstans att gå på dagarna längre och jag kommer antagligen inte ta mig för att komma ut i det sociala på samma sätt längre. Det känns deprimerande. Det känns som ett nedslag när man känner att man inte klarar av att vara kvar på ett jobb. Jag känner mig svag och dålig.
 
Men jag får tillbaka tiden med min familj och förhoppningsvis kommer glädjen, energin och kämparglöden tillbaka. Jag kommer få tid att förhoppningsvis orka ta tag i mig själv lite grann.
 
 
Jag kommer få tid att planera min framtid så jag inte behöver hamna i den här situationen igen, försöka ta mig åt något håll som känns bra och kanske äntligen kunna skapa någon slags balans i livet tillslut. Det kommer såklart dröja, men jag har åtminsone ett mål.
 
Ett annat tråkigt besked vi fick i veckan är att dom nya ägarna till Diablo va tvungna att avliva henne. Efter vaccination och kastrering så börja hon attackera dom. En eller 2 av dom så illa så dom fick sy och en fick ta stelkramp osv. 
 
Det va väldigt tufft att höra för det är så långt i från hennes personlighet som man bara kan komma. Allt gick väldigt bra i början och hon verka må bra. Så jag misstänker att någonting hände eller gick fel med kastreringen. 
 
Kändes väldigt tungt att få det beskedet, men dom hade gjort allt dom kunde för henne och hade inget val nu längre, vilket jag förstår. Hon fick åtminstone allt hon behövde sin sista tid i livet fram tills detta hände. 
 
Nu vakna Milou så jag ska hämta upp henne och sen startar dagen på riktigt.
 
Hoppas ni får en fin Fredag!
#depression, #fredag, #nedstämd, #sorg, #tankar,