Idag flyttade Diablo ifrån oss...
Det känns både sorgset och skönt. Hon har ju bott hos oss i 2 år och va våran första lilla bebis. Det va tufft när det började gå upp för mig att hon kanske flyttar idag och ännu tuffare när hon va tungen att vara i transportburen. Man kan ju bara tänka sig rädslan hos henne för vad som är på väg att hända. Jag känner mig så taskig och som att man bara överger henne.
Det känns tomt här hemma nu.
 
Samtidigt så har vi ju länge velat att hon ska få ett nytt hem där hon kan få den uppmärksamhet och kärlek som hon förtjänar. Ett ständigt dåligt samvete har gnagt i mig för just det.
 
Men jag känner mig ändå lättad, för det känns inte som att vi kunde ha hittat bättre människor och ett bättre hem till henne. Hon kommer verkligen få det hon förtjänar där och vara älskad. 
 
Nu är det bara att hoppas på att hon finner sig till rätta och känner sig trygg. Vi håller kontakten med hennes nya familj och får uppdateringar om hur det går tills hon, förhoppningsvis, är bekväm och känner sig hemma. Vilket också var ett krav från min sida och hennes nya familj mycket väl förstod och är helt med på.
 
Det va verkligen med sorg i hjärtat vi gjorde det här, hon är verkligen speciell och som ett barn Diablo. Men det va också med tankarna på vad som blir bäst för henne. Jag hoppas verkligen att hon får det bra nu. 
 
Här kommer en bildbomb på henne 💕
 
 

Kommentera

Publiceras ej