Ända sedan Milou va liten har hon fått "utbrott"emellanåt, med det menar jag att hon har gråtit tills hon knappt andas och nu sedan hon blivit lite äldre sparkar hon omkring sig och kastar sig bakåt. 
 
När hon va mindre trodde vi alltid att det berodde på att hon hade ont i magen, hon hade så titt som tätt då nämligen. Ju äldre hon blivit desto mer sällan. Tillslut trodde David att det bara va trams för att hon inte får som hon vill, medan jag själv alltid är orolig att hon har ont någonstans eller inte mår bra helt enkelt.
 
Vi har försökt förklara för våra familjer och människor runtomkring oss, vi har tagit upp det hos bvc eftersom vi såklart blir oroliga att någonting är fel men ingen har tagit oss seriöst, det är som att dom tror att vi överdriver hur hon verkligen varit. Bvc kollade och kände på henne men hitta inget. 
 
En dag fick mina föräldrar se hur hon va och någonting klarna nog för dom då. Dom börja förmodligen inse att vi inte överdrev, att det inte bara är vi som är trötta och utmattade och gör en höna av en fjäder.
 
Det är längesedan nu och det är ett tagsen hon hade så sist. Men idag kom det igen. Hon har varit gnällig, gråtit och skrikit tills hon knappt andas, sparkat och slått om sig, ålat sig ur famnen, lagt sig på golvet och inget har varit bra. Hon har varit extremt känslig. Det har räckt med att fråga om hon vill ha mat eller vatten och visat henne det så har det börjat igen. Det är svårt att förklara hur hon är i just den situationen..
 
Vi va på en slags kräftskiva hos Davids farmor och farfar idag, vi tänkte att vi chansar att gå eftersom det har varit så mycket hemmatid nu när hon varit sjuk, att det kan vara skönt att komma ut lite och bort. Men det blev katastrof.
 
Det har varit jobbigt, men samtidigt så kändes det skönt att dom fick se hur det är, för ingen har trott oss när vi försökt förklara känns det som. Det verka som att det börja gå upp för även dom att någonting är fel. 
 
Men idag har jag inte kunnat lista ut vad det är. Jag tänker att hon kanske fortfarande mår dåligt fast hon inte har feber? Hon är ju väldigt snorig än trots allt. Hon sov dåligt inatt och har ätit dåligt. Jag vet att hon inte är förstoppad men kanske har hon ont i magen ändå? Kan det vara lite vätskebrist så hon har huvudverk? Jag tycker hon har sett helt slut ut idag och även lite blek.
 
Idag har vi verkligen inte haft en aning om vad det har varit för fel och vi har provat allt. Frukt åt hon bra hos Davids farföräldrar men vi har fått "tippa" på tå runt henne hela dagen för minsta lilla har gjort henne leden/arg. 
 
Jag trodde att just den här perioden med henne va över, men uppenbarligen inte. Det jobbigaste är att inte veta vad det är och varför hon är sån. Vi blir ju oroliga men vet inte vad vi ska ta oss till.
 
Är det någon som kanske förstår vad jag menar och har varit med om liknande? Eller bara har något tips? Det tas mer än tacksamt emot i så fall!
 
För tillfället sover hon men som dom senaste nätterna sett ut så vet man aldrig när hon vaknar igen. 
 
Jag tycker så synd om henne och känner mig så himla hjälplös... Det här gör verkligen ont i hjärtat och tär på själen. 
Min lilla älskling.. 💕
Från kräftskivan hos mina föräldrar för ett par veckorsen.

Kommentera

Publiceras ej